Den sjätte boken av tolv som ingår i mitt nyårslöfte för 2012 är The Black Swan, av Nassim Nicholas Taleb.
Ett halvår har gått. Sex böcker senare (egentligen sju, förklarar i nästa blogginlägg) kan jag konstatera: Jag har funnit glädjen och njutningen i att läsa. Nassim Nicholas Taleb är en av de skyldiga.
Den senaste månadens läsning har nämligen varit spektakulär. På så många sätt och så många plan har jag tvingats tänka till och tänka om. Mycket av det vi på högskolan, i medier och av de som vet bättre får lära oss som sanningar ifrågasätts på ett sätt jag inte visste fanns. Dock inte på ett sätt som lämnar mig förvirrad och överlämnad med nedrivna korthus. Istället lämnar författaren mig med både en ödmjukhet inför att världen vi lever i inte kan förenklas till vackra sannolikhetsfördelningar eller excel-dokument och en vilja till att våga tänka större när andra tänker mindre.
Jag ska också erkänna. Det var för mig en riktigt svårläst bok på, kanske den svåraste jag läst. Ett avancerat engelskt språk med ett filosofiskt och psykologiskt budskap som kräver ansträngning, öppet sinne och eftertanke. Däremot finns oerhört mycket humor, framför allt i hans förhållningssätt till ”dull people in dark suits” i allmänhet och ekonomer i synnerhet. Humorn i kombination med författarens oerhört djupa insikt och förmåga att tänka öppet gör boken fruktansvärt läsvärd. The Black Swan är en bok jag redan nu vill återvända till.
Tack till J Båge för boktipset.
Ludvig 