Kyrkan och sociala medier #socialkyrka

Igår kväll samlades ett femtiotal i Söderhöjdskyrkan och ytterligare ett femtiotal via nätet för att lyssna till Emanuel Karlstens föreläsning om hur kyrkan kan använda sociala medier.

Det finns mycket att säga, citera och bekräfta av det som sades igår och mycket är redan sagt på #socialkyrka. Här kommer ett försök till summering av några viktiga ståndpunkter som jag tror att vi behöver ta med oss som kyrka. Se det som goda argument för att bli en socialare kyrka eller åtminstone som utgångspunkt för samtal.

Då jag vill undvika att repetera vad Emanuel Karlsten presenterade igår, rekommenderar jag att först se föredraget (inte minst första timmen) som enastående tydligt redogör för hur stort sociala medier blivit. Här är inspelningen och här är Emanuels bildspel.

Allt handlar om relationer

Vi människor söker relation och närhet, mening och hopp. Att nätet har blivit socialt är därmed inte förvånande. Människor har fått fler kontaktpunkter att mötas för att dela livet.

Vad är kyrkans uppdrag? ”Vara Kristi kropp”, ”Vara en samhällsröst” och ”Bygga relationer” är klassiska svar. När jag frågar min vän Johan får jag svaret att kyrkan är ”en kollektiv gemenskap som lever i riktning av det uppdrag som Jesus ger sina lärjungar i Matt 28:18-20”, vilket också handlar om relationer.

Människans behov och kyrkans uppdrag hör ihop. Där människor är, där människan söker relation, är också där kyrkans uppdrag finns. Att kyrkan har ett uppdrag på nätet är därför en självklarhet, så länge människor är där.

Du och jag är kyrka

Vi kristna är en del av kyrkan, varför kyrkan redan finns på nätet om vi är där. Kanske missar vi många möjligheter att vara kyrka på nätet redan nu, när vi väntar på att den lokala kyrkan som organisation ska våga sig ut? Genom att checka in på Facebook när vi går på gudstjänst, twittra några funderingar utifrån predikan, uppmuntra människor som delar sin sorg, vara öppna med vårt tvivel och dela med oss av vår tro är vi kyrka. Vänta därför inte på att kyrkan skaffar en Facebook-sida.

Kanske är det också när vi människor, inte organisationen, delar våra liv som kyrkan kommer allra mest till sin rätt på nätet? Om inte annat är det en början.

Fem steg för att komma vidare

Samtidigt är jag övertygad om att kyrkan som organisation har en given plats i sociala medier, lika givet som att vi skaffade oss en hemsida förra decenniet eller hade torgmöten förra seklet. Här kommer därför fem konkreta råd för att komma igång.

1. Ta två timmar tillsammans med församlingsledarna, pastorn eller någon annan i församlingen och titta på Emanuels föredrag tillsammans. Sätt igång samtalet och skapa medvetenhet i församlingen.
2. Skriv inte i stadgarna att ni ska ha en Facebook-sida. Ha en attityd av att testa, för att se om det funkar. Märker ni att det inte funkar så är det ju bara att avsluta kontot. Förmodligen kommer ni, tvärtom, storttrivas. I så fall, fortsätt finnas i sociala medier, lägg tid och energi på det. Kanske till och med skriva in Facebook-sidan i stadgarna?
3. Lär av andra. Se hur andra kyrkor gör. Vad gör de bra? Kontakta dem och be om råd.
4. Skriv ner en vision och utforma en strategi för att nå den. Vilka vill ni nå? Vilken kultur vill ni förmedla?
5. Vad är det värsta som kan hända? Ställ frågan till dig själv och till skeptikerna. Skriv ner det och fundera på hur ni ska hantera det, om det skulle ske (förmodligen inte).

Kyrkans uppdrag förblir oförändrat men spelreglerna förändras från tid till tid. Vår utmaning är att klarare se hur vi idag kan utföra vårt uppdrag. Var och hur vi idag kan vara kyrka.

Annons

Jag älskar förbättringspotential

Jag tycker att det är svårt att definiera sig själv, beskriva hur man är och inte är, placera sig i ett fack. Mycket enklare har jag att berätta hur andra är, (be)döma och berömma. Men så ibland slår det ner som en blixt, det går upp för mig. ”Just det! Sådan är jag!” Som igår kväll då jag inser: Jag går verkligen igång på förbättringspotential.

Förbättringspotential är inte ett ord vi använder varje dag. Själv vet jag inte om jag någonsin tagit ordet i min mun. Däremot tänker jag väldigt ofta i de banorna, mest överallt, och jag inser mer och mer att förbättringar är något av det bästa jag vet.

Detta handlar mycket om valet av perspektiv, något jag kan bli mycket bättre på (förbättringspotential!). Vi människor är fenomenala på att observera vad som är kasst, uselt, piece of crap, värdelöst, vad som suger. Och nöja oss med att klaga och förkasta. Att ta frustrationen ett steg längre är vi dåliga på (förbättringspotential!), men där finns också den djupare glädjen.

Steget längre, eller kanske snarare det andra perspektivet, är att välja att se vad som kan bli bättre och hur det kan bli det. Och det är nånstans här som mitt hjärta börjar bulta hårdare. Att bejaka förbättringspotentialen lär oss att välja möjligheterna och tvingar oss att agera. Steget där emellan är inte långt.

Två saker mitt hjärta just nu slår extra hårt för:

1. Att Crossnets tjänster ska bli enklare och tryggare att köpa.
2. Hur gudstjänsterna i Söderhöjdskyrkan kan bli mer relevanta för besökarna.

Vad slår ditt hjärta för?

Att sammanfatta en församlingshelg

I helgen var den församling jag är med i – Söderhöjdskyrkan – samlad till församlingshelg. Dagarna ägnades åt gemenskap, visioner, undervisning och tid för bön – en uppladdning inför hösten. Precis som tidigare år är vi många som känner att det är en av de mest betydelsefulla helgerna på året.

Samtidigt är det ännu mer betydelsefullt vad som kommer ut av helgen, vad det resulterar i och hur vi som församling förändras och utvecklas av den. Kanske är det först långt senare som vi kan säga hur betydelsefull helgen har varit – om den varit lyckad?

Kameran fick följa med på resan och ett par hundra gånger trycktes det av. Här på bloggen publiceras endast en av dessa och jag har valt ut en bild som jag tycker sammanfattar helgen bra.