En obekväm sanning

2006 gjorde Al Gore sin dokumentär ”En obekväm sanning”, först ikväll tog jag mig tid att se den.

Det jag känner när jag ser dokumentären liknar det jag känt när jag läst böcker på samma tema – 100 sätt att rädda världen, Matens pris och the Black Swan m fl – och det är en kombination av aha-upplevelser, uppgivenhet och helig vrede. Aha-upplevelser över tydliga och tveklösa fakta (detta måste jag bara berätta för…). Uppgivenhet över hur långt vi låtit det gå och låter det vara. Helig vrede över den politiska och samhällsmedborgerliga apati som råder. ”Varför är det ingen som gör något?! Upp till bevis nu, politiker och väljare.”

Samtidigt hopp. Hopp som får kraft av att det faktiskt är människor som gör något. Lärare och socionomer som cyklar till jobbet. Små och stora politiska beslut som blir verklighet. Företagsledare som sätter långsiktiga beslut före snabba vinster. Också hopp om att jag själv kan bidra, medverka till förändring.

Men, när klyschor och de snabba lösningarna glöms bort och allt man minns är att det var en bra dokumentär man såg och tankeväckande böcker man läste, vad händer då? Förhoppningsvis kvarstår frågan om vad jag kan göra.

Vad säger du? Vad kan jag göra? Vad kan du göra? Och vad gör du redan nu – smått som stort – för att bevara miljön och leva hållbart? Var börjar vi? Hur kommer vi vidare?

Annons

En berättelse om ett samhälle som i jakten på billigare mat får betala ett högt pris

Den femte boken av tolv som ingår i mitt nyårslöfte för 2012 är Matens Pris, av Malin Olofsson och Daniel Öhman.

Alla de böcker jag hittills läst i år har varit bra. Mycket bra, till och med. Den senaste boken, Matens Pris, är inte den bästa jag läst. Men den absolut jobbigaste. Och mest intressanta. Och utmanande. Och upplysande.

Vi får i boken följa med journalisterna Malin och Daniel när de reser jorden runt för att träffa odlare, politiker, konsumenter, chefer och andra.

Resultatet? En berättelse om ett samhälle som i jakten på billigare mat får betala ett högt pris. Och ett samhälle där politiker skyller på konsumenter, småodlare skyller på ”de stora företagen”, konsumenter skyller på politiker och ”de stora företagen” skyller på konsumenter. Alla vill ha lägre priser och det är alla andras fel. Eller måste det vara så? Är det ens så?

Jag är övertygad om att vi är många som önskar leva bättre och sannare. Och att vi, om vi fick höra sanningen, skulle leva annorlunda. Problemet är att vi slutat lita på sanningen, för vi har hört den så många gånger, från så många. Och den låter annorlunda varje gång, beroende på vem som uttalar den. Mat-Tinas sanning, miljöministerns sanning, Scans sanning, SR-journalisternas sanning. Aftonbladet proklamerar LCHF-sanningen. Samtidigt som någon annan mumlar om motsatsen. Vad är sant, till slut?

Hur ska jag leva, egentligen? Vem ska jag handla av? Vad ska jag äta? Var ska jag börja?

Matens Pris besvarar inte alla frågor. Här och var görs förenklingar och onyanserade påståenden. Ofta anar jag att slutsatser är färgade av författarnas förutfattade meningar. Men många tankeväckare får jag, tillsammans med många goda råd.

På tal om råd. Ett råd jag har till er. Läs boken.

När Loka hade slut på argument

Vad gör man som företag när allt talar emot sin produkt? När alla goda skäl till köp faller platt?

Konsumenterna har insett. Vi bombarderas med miljölarm som varnar oss för att köpa vatten på flaska. Vi inser att flaskvattnet inte smakar mycket bättre än kranvattnet och vill vi ha bubblor finns kolsyremaskin. Vi läser det finstilta på flaskorna och förstår att vattnet inte alls är naturligt utan att både smaker och mineraler tillsätts.

Så vad gör man då som leverantör och säljare? Man griper efter halmstrån och klämmer fram det svåraste (och kanske bästa) säljargumentet av dem alla. Man tar fram mystiken. Att trolla fram en känsla av övernaturlig kraft i produkten är effektivt. Vi går på det. Vi tror på det. Vi konsumerar det. Vi blir en del av det.

Vad är det egentligen med hälsokällan i Bergslagen? Det är marknadsföring. Det är skapat. Det är en saga. Det är en framgångssaga.

Och vi dricker mer flaskvatten än någonsin.