Den senaste tiden har vi på Stefan Swärds blogg kunnat följa turerna kring utvisningen av Jean Kabuidibuidi, pastor från Kongo. Det finns en uppenbar hotbild mot Jean i Kongo, pga hans kristna tro och den kritik han fört mot regimen i landet. Trots detta är det av Migrationsdomstolen beslutat att han ska utvisas från Sverige.
Hela situationen är tragisk och de senaste dagarna har det blivit absurt. De beskrivningar som ges av hur svenska rättsväsendet behandlar Jean får mig att skämmas – inte minst hans senaste berättelse från förra veckans misslyckade försök att flyga honom tillbaka till Kongo. Läs hela inlägget på Stefans blogg.
Vi måste ställa frågorna. Vilka rutiner, principer och lagtexter ska följas och förändras? Är Jeans fall ett misslyckat extremfall eller bara ett i mängden av utvisningar som kränker de människor vi visar bort?
Kanske är det medveten skrämseltaktik? Vi behandlar flyktingar som skurkar och boskap i syfte att avskräcka, statuera exempel. ”Du skulle bara våga komma hit till Sverige och störa vår idyll och välfärd. Flyr du hit kommer du snart fly(ga) härifrån. Med handfängsel och fotboja. Förlöjligad och förminskad.”
I fallet Carema har det varit enkelt för oss att skylla på kapitalisters omänskliga vinstkrav. Vem skyller vi på här? Det rimliga vore att ställa de ansvariga politikerna till svars – och de som gett dem makten. Allt slutar alltså med att vi behöver rannsaka oss själva. Kanske är det också där vi måste börja? Vi måste börja med oss själva.
För övrigt föreslår jag att vi skickar ut migrationspolitikerna på praktik. Tre dagars utvisningsresa. Kongo tur och retur. Handfängsel och fotboja ingår.
Ludvig 