En viktig bok om Google, men som mest skapar på ytan

Den sista boken för nyårslöftet 2012 är Google-koden av Andreas Ekström. En oerhört intressant och lättläst reportagebok som väcker intresse för att veta mer om Google. Han varvar intervjuer med kuriosa och fakta och väver in sina egna, personalens och experters reflektioner, vilket tillsammans formar en intressant berättelse.

Med ett så omfattande ämne som Google, utan att från början avgränsa frågan mer specifikt än så, är det svårt att komma särskilt djupt i en pocketbok modell tunnare. Det tenderar till att mest bli skrapande på ytan och vid flera tillfällen blir jag frustrerad över att det redan är ett nytt kapitel och nytt ämne. Först i sista kapitlet blir frågorna lite djupare, i frågor som godhet och kapitalism. Det är några riktigt intressanta sidor, men även där för få för att på allvar fånga mig som läsare.

Det slår mig också gång på gång att boken känns något inaktuell och det visar sig att boken har tre år på nacken. Att en tre år ”gammal” bok redan tenderar till att vara inaktuell och ouppdaterad säger något om Google. Och vår samtid.

Annons

Bok #12: Google-koden

2012 går mot sitt slut och mitt nyårslöfte om att läsa en bok per månad har nästan hållits. Novemberboken visade sig vara den svåraste att läsa på 30 dagar. Dock inte pga mängden bokstäver och ord, men pga mängden skarpa utmaningar omöjliga att ducka för. Den återstående hälften av Vägvisare kommer jag under december att slutföra, parallellt med årets tolfte bok.

Google-koden beskrivs av Göteborgs-Posten som en guide ”till den värld Google utvecklats till sedan grundandet i slutet av 90-talet”. Då Google blivit en maktfaktor i vårt alltmer digitalt beroende samhälle och i våra uppkopplade liv, hoppas jag att Andreas Ekströms reportage ska ge mig större kunskap om, förståelse för – och kanske respekt för – företaget som gjort världen tillgänglig för oss alla.

Kyrkan och sociala medier #socialkyrka

Igår kväll samlades ett femtiotal i Söderhöjdskyrkan och ytterligare ett femtiotal via nätet för att lyssna till Emanuel Karlstens föreläsning om hur kyrkan kan använda sociala medier.

Det finns mycket att säga, citera och bekräfta av det som sades igår och mycket är redan sagt på #socialkyrka. Här kommer ett försök till summering av några viktiga ståndpunkter som jag tror att vi behöver ta med oss som kyrka. Se det som goda argument för att bli en socialare kyrka eller åtminstone som utgångspunkt för samtal.

Då jag vill undvika att repetera vad Emanuel Karlsten presenterade igår, rekommenderar jag att först se föredraget (inte minst första timmen) som enastående tydligt redogör för hur stort sociala medier blivit. Här är inspelningen och här är Emanuels bildspel.

Allt handlar om relationer

Vi människor söker relation och närhet, mening och hopp. Att nätet har blivit socialt är därmed inte förvånande. Människor har fått fler kontaktpunkter att mötas för att dela livet.

Vad är kyrkans uppdrag? ”Vara Kristi kropp”, ”Vara en samhällsröst” och ”Bygga relationer” är klassiska svar. När jag frågar min vän Johan får jag svaret att kyrkan är ”en kollektiv gemenskap som lever i riktning av det uppdrag som Jesus ger sina lärjungar i Matt 28:18-20”, vilket också handlar om relationer.

Människans behov och kyrkans uppdrag hör ihop. Där människor är, där människan söker relation, är också där kyrkans uppdrag finns. Att kyrkan har ett uppdrag på nätet är därför en självklarhet, så länge människor är där.

Du och jag är kyrka

Vi kristna är en del av kyrkan, varför kyrkan redan finns på nätet om vi är där. Kanske missar vi många möjligheter att vara kyrka på nätet redan nu, när vi väntar på att den lokala kyrkan som organisation ska våga sig ut? Genom att checka in på Facebook när vi går på gudstjänst, twittra några funderingar utifrån predikan, uppmuntra människor som delar sin sorg, vara öppna med vårt tvivel och dela med oss av vår tro är vi kyrka. Vänta därför inte på att kyrkan skaffar en Facebook-sida.

Kanske är det också när vi människor, inte organisationen, delar våra liv som kyrkan kommer allra mest till sin rätt på nätet? Om inte annat är det en början.

Fem steg för att komma vidare

Samtidigt är jag övertygad om att kyrkan som organisation har en given plats i sociala medier, lika givet som att vi skaffade oss en hemsida förra decenniet eller hade torgmöten förra seklet. Här kommer därför fem konkreta råd för att komma igång.

1. Ta två timmar tillsammans med församlingsledarna, pastorn eller någon annan i församlingen och titta på Emanuels föredrag tillsammans. Sätt igång samtalet och skapa medvetenhet i församlingen.
2. Skriv inte i stadgarna att ni ska ha en Facebook-sida. Ha en attityd av att testa, för att se om det funkar. Märker ni att det inte funkar så är det ju bara att avsluta kontot. Förmodligen kommer ni, tvärtom, storttrivas. I så fall, fortsätt finnas i sociala medier, lägg tid och energi på det. Kanske till och med skriva in Facebook-sidan i stadgarna?
3. Lär av andra. Se hur andra kyrkor gör. Vad gör de bra? Kontakta dem och be om råd.
4. Skriv ner en vision och utforma en strategi för att nå den. Vilka vill ni nå? Vilken kultur vill ni förmedla?
5. Vad är det värsta som kan hända? Ställ frågan till dig själv och till skeptikerna. Skriv ner det och fundera på hur ni ska hantera det, om det skulle ske (förmodligen inte).

Kyrkans uppdrag förblir oförändrat men spelreglerna förändras från tid till tid. Vår utmaning är att klarare se hur vi idag kan utföra vårt uppdrag. Var och hur vi idag kan vara kyrka.

Facebook like button räknar mer än bara likes

Sista veckan har jag reagerat över hur jag plötsligt fått mängder (med mina mått mätt) med likes på mina bloggposter. Från att ha snittat på ett par likes per inlägg fick jag plötsligt det tiodubbla. Skriver jag plötsligt mer relevant eller har Facebook gjort om sina algoritmer? Det visade sig vara det senare.

Facebook räknar nu inte längre bara de som klickat på en like button efter att ha läst en nyhetsartikel eller blogginlägg, utan inkluderar samtliga länkar på Facebook – publika som privata. Det som tidigare var en länk i positiv bemärkelse – dvs att jag aktivt gillar eller rekommenderar en länk till mina vänner på Facebook – har nu blivit en godtycklig siffra för hur mycket det snackas om länken på Facebook, vilket kan tyckas vara en rimlig utveckling. Om det nu hade slutat där.

Men efter lite testande tillsammans med PM och Anders insåg vi dessutom att antalet likes och kommentarer på postade länkar på Facebook inkluderas i räkneverket. Det innebär t ex att mitt inlägg om Blåsut fått extra likes för att vi i kommentarsflödet till länken på Facebook försökte komma överens om lunchrestaurang.

Någonstans på vägen förlorades relevansen.

Lokal köp och sälj med Facebook-grupp

Igår kväll startade Carolina och jag facebook-gruppen Gubbängen Loppis/Secondhand. Idén och konceptet har vi lånat rakt av från Nässjös motsvarighet med snart 1 400 medlemmar, det finns säkert fler exempel där ute i världen. Tack vare facebook-funktionaliteten (och framför allt det faktum att majoriteten redan befinner sig där) finns det nu ett sätt att enkelt och gratis köpa, byta och sälja lokalt.

Vi ser det som ett experiment. Det finns, som det verkar, flera tidigare försök här i Stockholmsområdet, men jag har inte hittat något lyckat exempel. Avvägningen är nog hur lokalt/regionalt man ska satsa. Jag tror att Gubbängen med sina 4000 invånare är på gränsen till för litet (jämfört med Nässjös 16 000 smålänningar), men samtidigt krävs närheten och smidigheten för att det inte ska vara minst lika smidigt (eller krångligt) att istället lägga ut på Blocket och skicka per post.

Jag tror, att om vi på sikt kommer upp i 500 medlemmar bosatta i Gubbängen med omnejd, har vi en tillräcklig räckvidd för att det ska kännas värt besväret och tiden att lägga ut annonser.

Bor du också i eller i närheten av Gubbängen, gå med i gruppen nu! Bor du någon annanstans, sök på Facebook om en motsvarande grupp finns i ditt område eller starta en egen.

Nu återstår utmaningen att få grannar i området att upptäcka gruppen. Ska bli spännande att se hur det går. Har du kreativa förslag på hur vi kan få fler att upptäcka gruppen?

Judith Wolst samlar bra e-handelstips

Nåväl, jag är en månad efter. Så jag får hoppas att de tips som Judith Wolst den 1 januari i år samlade ihop fortfarande är relevanta. Kanske är de tidlösa. Hur som helst. Judith frågar 11 e-handelsexperter om bra tips till e-handlare. Resultatet blir 11 mycket bra och relevanta tips, tankeväckare, indikatorer. Därför, du som driver e-handel, funderar på att starta en eller önskar att du hade startat en. Läs. Och agera.

När jag ändå länkar på kan jag tipsa om hennes och Christians 5 SEO-tips för e-handlare. Några minuters youtube-tittande (se här nedan) som ger flera matnyttiga och handfasta tips. Och ärligt talat får ni minst lika bra och bättre tips i videons kommentarsflöde på disruptive.nu. Läs. Agera. Och reagera.

Betala ditt surfande med Flattr

Med internets intåg i våra liv blev journalistik som tidigare varit exkluderbart och därmed möjligt att ta betalt för istället kollektiva varor. Fritt tillträde för alla och därmed svårt att rättvist ta ut avgifter från konsumenterna. Sedan dess har journalistiken finansierats av annonsering, vi konsumenter har åkt snålskjuts.

Konsekvensen riskerar i längden att bli, eller har redan blivit, det fria tillträdets tragedi. Eftersom få betalar för materialet blir det också begränsat utbudet då journalisten (läs: tidningarna) begränsar materialet online, gör nedskärningar och därmed gör en sämre produkt. Och även om jag skulle vara beredd att betala för produkten, skulle det i praktiken ändå inte göra någon skillnad eftersom ingen annan betalar. Om alla andra betalar vill jag också betala. Moment 22.

Idag är problemet dessutom att tidningar inte ens gjort en produkt som vi kan betala för – bortsett från märkligt plus-medlemskap och ipad-varianter mot betalning.

Här kommer Flattr in i bilden. Och breddar perspektivet. Konceptet är enkelt, en utveckling av de sociala nätverkens gilla-knappar.

Du läser ett blogginlägg. En krönika. En osignad artists demo på Soundcloud. Du gillar det du läser, egentligen helt gratis. Men du vill visa bloggaren, journalisten, tidningen, artisten att du uppskattar vad de gör. Du klickar på Facebook-gilla-knappen. Fint. Från nu klickar du också på Flattr-knappen, alldeles intill.

I slutet av månaden räknar Flattr ihop allt du ”flattrat” och fördelar en av dig bestämd månadsbudget till skaparna. Om du till exempel sätter in 50 kr/månad och du senaste månaden har flattrat 10 st får skaparna 5 kr var. Inte mycket. Men litet. En början.

Jag börjar idag. €2 per månad. Börja du med!

Äntligen: Flipboard för iPhone

Första gången jag höll i en iPad var Flipboard den första appen som iPad-ägaren ville visa. Förstås. En genial app som gör ett enkelt magasin utifrån mina intressen och min vänskapskrets. Äntligen, ett par år senare, lanseras appen för iPhone.

Efter installation tar det bara en minut att markera vilka nyhetsflöden är intresserad av, sorterat per intresse. Exempel på nyhetsflöden är politik, musik, foto och design. Källan till nyhetsflödet är Flipboards redaktion som i sin tur tar in nyheterna från alla möjliga nyhetskällor. Tekniken för det verkar vara något så enkelt som ett twitterkonto – de nyhetslänkar som kontot retweetar skickas in i appen.

Det sista – och viktigaste – du gör efter installation för att kunna komma igång är att aktivera dina konton i sociala nätverk (bl. a. Twitter, Facebook, LinkedIn, Google Reader och Instagram). Genom dessa aktiveringar tar Flipboard in de inlägg, länkar och bilder som appen ”tror” att du är intresserad av.

Det angenäma resultatet blir ett intressant magasin med personligt urval utifrån dina och dina vänners intressen.

Ladda ner från App Store.

När får vi Wordfeud i SAOL?

Sedan ett par veckor tillbaka har Svenska Akademiens ordlista, SAOL, hittat in i Wordfeud, till mångas glädje. Nu återstår bara att Wordfeud också hittar in i SAOL.

word|feud [wö´dfjud] s. -ing kollektiv ordlek med orimligt generösa regler, hårdare samhällsklimat och instabilt mobilnät som följd

Coldplay’s briljanta lansering

Om några dagar släpper Coldplay sitt efterlängtade album Mylo Xyloto, som vanligt med ett särpräglat artwork som ska skapa en igenkänningsfaktor till albumet. Till denna lansering tar de ett nytt, smart grepp för att få ytterligare spridning i sin marknadsföring. På coldplay.com kan man nämligen lägga in sina egna initialer och skapa sin personliga variant av senaste Coldplay-konvolutet att använda som till exempel profilbild på Facebook och Twitter.

Smart tycker jag, inte främst för att det är en innovativ tjänst och kan ge bra spridning, utan för att det är användbart, snyggt och väcker intresse. Det ska bli intressant att se vilket genomslag det får.

Skjutsgruppen är tillbaka – och behöver skjuts

Skjutsgruppen är ett nätverk av människor som samåker. En gräsrotsrörelse som hjälper och blir hjälpta av varandra genom att vi skjutsar och skjutsas. Gruppen hade sitt främsta fäste på Facebook med 18000 medlemmar då den i somras blev kapad och avstängd från Facebook och Twitter. Jag skrev kort om det i somras, läs gärna här.

Efter juridik, diplomati och stilla strid med Facebook och Twitter är gruppen tillbaka, men på Facebook utan medlemmar. Nu behöver Skjutsgruppen skjuts för att bli vad den varit och ännu starkare. Därför föreslår jag nu att du och jag gör två saker.

1. Gå med i Skjutsgruppen på Facebook och Twitter
2. Bjud in vänner till gruppen på Facebook, genom ett blogginlägg, genom att sprida vidare detta inlägg eller varför inte Skjutsgruppens egna story

Tillsammans är vi starkare.

Facebook visar din Spotify-aktivitet – hur du ändrar inställningarna

Längst ner i blogginlägget finns en uppdatering (#3) – nu enklare att göra inställningarna!

Nu i dagarna har Facebook och Spotify tagit stora kliv närmare varandra och gjort flertalet förändringar – på gott och ont. Som exempel måste man nu ha ett konto på Facebook för att skaffa Spotify-konto. Likaså räknar de med att du vill meddela dina vänner vad du lyssnar på för musik, direkt på Facebook. Om du som jag inte vill meddela dina vänner för varje låt du spelar på Spotify behöver du göra några mindre justeringar i dina sekretessinställningar på Facebook.

1. Logga in på http://www.facebook.com. Längst upp till höger finns en länk för att ändra dina sekretessinställningar.
   
2. Väl inne i sekretessinställningarna finns en avdelning för de s k applikationer du använder (t ex Spotify). Klicka på ”Redigera inställningar”.
   
3. Under rubriken ”sekretess för applikationsaktivitet” kan du anpassa vilka som ska se det. Om du inte vill att någon ska meddelas, klicka på ”Anpassa”.
   
4. I den dialogruta du då kommer till kan du välja ”Bara jag”. Klicka på ”Spara inställning”. Klart!
   

Uppdaterat: Spotify har nu släppt en uppdatering som gör det möjligt att, när du önskar, lyssna på din favoritmusik utan att Facebook tittar på. Emanuel Karlsten skriver bra om saken. 

Uppdaterat 2: Business by web har skrivit en bra guide om hur du ställer in så att du slipper se vad alla andra lyssnar på.

Uppdaterat 3: I en uppdaterad version av Spotify finns nu en kryssruta för att från Spotify stänga av publiceringen på Facebook. Öppna Inställningar (Preferences) i Spotify och kryssa ur ”Show what I listen to on Facebook”. Där finns också möjlighet att dela eller inte dela dina lyssningar i Spotify-appen. Alltså, dina vänner ser vad du lyssnar på, men endast inne i Spotify och inte på Facebook. Den funktionen gillar jag!

På söndag betalar jag för hungern

Vi har alla sett och hört om svältkatastrofen på Afrikas horn. Miljoner människor lider och det finns många skäl till det. Oavsett behöver de vår hjälp, akut och långsiktigt. Det enklaste och kanske bästa sättet är att bidra ekonomiskt genom de som redan är på plats, t ex Unicef och Rädda Barnen.

I veckan har ett initiativ tagits, en form av aktivism för att på ett enkelt sätt engagera oss mer än att förlora några kronor på kontot. ”No food on sunday” innebär att vi avstår ett mål mat nu på söndag och skänker en motsvarande summa till människorna som drabbats av svälten i Afrika.

Det finns inget självändamål med att gå hungrig, men det blir denna gång ett sätt för oss att visa på delaktighet, ta sig tid att beröras av tragedin och för en gångs skull ge efter på vårt överflöd. Jag kommer avstå från lunch eller middag på söndag och skicka pengar med Unicef. Du hänger väl på?

Sprid gärna vidare kampanjen #nofoodonsunday på Twitter eller anmäl dig till eventet på facebook så att fler hänger på.

Synka facebook-vänner med telefonen

Sedan en (lång?) tid tillbaka har det funnits en synk-funktion i Facebook-appen till iPhone. Funktionen gör det möjligt att synkronisera mobilens kontakter med sina vänner på Facebook. Konkret innebär det inte mycket mer än att man ser vännens profilbild i telefonen när han eller hon ringer. Vilket trots allt gör telefonen lite bättre – och trevligare. Kom igång så här.

1. Öppna Facebook-appen i din iPhone

2. Öppna menyn ”Friends”

3. Klicka på ”Sync”

4. Aktivera ”Syncing” och ev ”Replace photos” (om du även önskar att den skriver över befintliga kontaktbilder på telefonen)

Nu kommer den att behöva ladda upp och ner grejer en stund, sen är det klart!

Som allt annat som har med Facebook att göra görs det på egen risk. Kanske finns samma funktioner för Android och Symbian?

Lycka till!

Facebook drar slutsatser

Tidigare i veckan var jag på en samling som hade skapats som evenemang på Facebook. Väl på plats fick jag ett längre samtal med någon jag inte pratat särskilt mycket med tidigare. På väg hem skickade jag en vänförfrågan på Facebook och dagen efter bekräftades den. Idag upptäckte jag följande i min logg:

Många av er har säkert sett detta fenomen tidigare, kanske är jag sist ut att upptäcka. Men Facebook lägger alltså ihop följande: Om två personer som en kort tid efter att ha besökt samma evenemang blir vänner på Facebook räknar den med att evenemanget var orsaken till den nya vänskapen.

Detta är troligtvis inte den enda slutsats Facebook kan dra om våra liv.

En vecka med Summify

Efter att ha läst om Summify via Twitter kändes det som en riktigt intressant tjänst.

Konceptet är enkelt:

1. Du registrerar ett konto på Summify
2. Efter registrering och inloggning kopplar du ihop Summify-kontot med dina konton på Twitter, Facebook och Google Reader
3. Summify går igenom de inlägg dina vänner göra via Twitter, Facebook och Bloggar
4. De inlägg som Summify tycker mest relevanta får du sammanställt i ett mail, t ex en gång om dagen

Jag är i grunden väldigt positiv till tjänsten som idé och genomförandet är snyggt och enkelt. Dock tycker jag hittills att jag får många ointressanta inlägg i Summifys sammanställning, vilket säkert både kan bero på att Summify behöver trimmas in ytterligare och att jag behöver följa fler intressanta bloggar och twittrare :)

Några förslag på utveckling/förbättring av tjänsten/konceptet:

• Värdera nätverkets tips högre än antalet totala gillningar/delningar. Exempelvis fick jag i veckan ett tips om en artikel som endast delats av en i mitt nätverk och värderas ändå högst av Summify – troligtvis pga att totala antalet ”gillningar” på facebook var högt. Artikeln var totalt ointressant för mig.
• Ta fram en tjänst/script för nyhetssajter att besökare med Summify-konto (eller motsvarande) ser vilka nyheter som kommenterats/delats/bloggats/gillats mest senaste dygnet av människor i besökarens nätverk (Twitter, Facebook, bloggar, etc). Exempel: Jag är inloggad på Summify.com och surfar till www.svd.se. På startsidan får jag en lista över de artiklar som Summify tror jag uppskattar (utifrån vad mitt nätverk gillar, delar och bloggar om).
• Gör det möjligt att enkelt dela Summify-sammanställningen till andra.

Faktum kvarstår – Summify som koncept är riktigt intressant och vi lär se fler alternativ i framtiden. Kanske har du tips på alternativ till Summify som är bättre?

RSS for dummies

RSS har funnits i många år och används idag av de flesta bloggar och nyhetssajter som är värda att läsa. Kortfattat handlar RSS om att prenumerera på ”flödet” på olika sajter. När nyhetssajten eller bloggen publicerar ett nytt inlägg eller nyhetstext får de som prenumererar på RSS-flödet per automatik in nyheten/blogginlägget i sin RSS-läsare.

Om du dagligen lägger tid på att läsa bloggar och nyhetssajter är RSS något som du kommer ha mycket glädje av, om du inte redan upptäckt det förstås. För er som ännu inte använder eller förstått RSS så kommer här ett mitt tips på hur du kommer igång. Självklart finns andra sätt att läsa RSS, men jag håller mig till att rekommendera det sätt jag själv använder. :)

1.  Skaffa ett Google-konto

Jag använder Google Reader som prenumerationsplattform. Det gör att jag kommer åt RSS-flödet oavsett om jag är hemma, på jobbet eller använder mobilen på tunnelbanan. För att använda Google Reader behöver du först registrera ett Google-konto (det är gratis, för smålänningar och alla andra).

2. Lägg till prenumerationer i Google Reader

När du loggat in med ditt Google-konto på google.se/reader ser du längst upp till vänster en knapp för att lägga till prenumeration. Där kan du antingen ange länken till en blogg/nyhetssida, eller länken direkt till RSS-flödet. Det senare alternativet kan rekommenderas när du vill prenumerera på en större nyhetssajt då dessa ofta har flera olika RSS-flöden, t ex en för varje nyhetskategori.

När du börjat prenumerera kommer du till google.se/reader löpande få blogginlägg och nyheter från de sajter du prenumerera på. Så enkelt är det!

3. Reeder – för dig med iPhone, iPad och Mac

Jag tycker personligen att gränssnittet på google.se/reader är lite svårt, varför jag använder  Reeder. Det är en RSS-läsare för iPhone, iPad och Mac (fortfarande Beta) som med ett oerhört enkelt och trevligt gränssnitt presenterar de prenumerationer jag registrerat i Google Reader. Vid installation av Reeder anger du uppgifterna till ditt Google-konto (e-postadress och lösenord), sen är du igång.

Avslutningsvis, här är några bloggar jag följer och uppskattar – kanske något för dig också?

• http://annikasvenmarck.wordpress.com/ – Fotograf
• http://jardenberg.se/ – Sociala medier
• http://www.judithwolst.se/ – Sociala medier
• http://www.kolportoren.com/ – En av Sveriges mest spännande bloggar om efterföljelse och teologi

Uscados från Solsidan blir webbtjänst

I söndagens avsnitt av Solsidan introducerade Fredrik (Johan Rheborg) valutan Uscados för svenska folket, ett ekonomiskt system där man tjänar Uscados på att utföra hushållstjänster och som sedan används i byteshandel för att få sin vilja igenom.

Själv tänkte jag att det är en bra idé för att få rättvisa i hemmet, men att det måste vara svårt att tillämpa. Till att börja med, hur hittar man en rättvis värdering av tjänsterna? Om rättvisa ska kunna skipas på ett trevligt sätt bör man nästan koppla in en extern konsult eller myndighet som värderar de olika hushållssysslorna.

Som svar från ovan är nu äntligen www.uscados.com lanserat, som både löser utmaningen med att värdera de olika tjänsterna och samtidigt bjuder på ett smidigt administrativt gränssnitt som håller reda på kassaflödet.

Listan över sysslorna är inte på långa vägar komplett, men dock en god grund. Som exempel kan nämnas att hacka lök inbringar 50 USC, putsa fönster stärker kassan med 100 USC och att skicka blommor ger 75 USC. Vill man fylla Uscados-kistorna ordentligt ska man antingen bjuda över svärföräldrarna eller föda barn, vilket ger 2000 USC respektive 15000 USC.

Uscados löser nog vare sig bostadsbristen i Stockholm eller våldet i Mellanöstern, men nog kan det skapa ännu lite godare stämning i hushållet och en än mer betjänande attityd i många äktenskap. Jag testar!

Facebook Messages

Inte långt efter att Google Wave begravdes uppstår Facebook Messages. Det finns likheter men den stora skillnaden är att Facebook Messages görs tillgängligt för alla och användbart för de flesta. Google Wave var lite som att äga en fax när inte någon annan hade någon. Inte så kul att faxa då. Facebook Messages introduceras på en befintlig plattform – och däri ligger dess styrka.

E-post-dödaren är det väl inte, snarare gör det e-posten social och än mer användbart. Det ska bli spännande att se vart detta tar vägen.

Lansering sker under de kommande månaderna. Intressant, eller hur!

Bloggare och bjudningar

Vad händer när man bloggar flera gånger om ett mindre känt band? Uppenbarligen får man personlig inbjudan till en pre-release av bandets nya platta. Fantastiskt!

Igår kväll var jag och frugan inbjudna av bandet Meadowland till fest för att fira deras kommande album och deras fotografs 5-årsjubileum. Det bjöds på dricka och snittar, flipperspelen var uppställda och under kvällen spelade Meadowland i ett hörn.

Jag måste erkänna att jag var en smula nervös innan vi kom dit. Vad har man på sig? Tar man med blomma och dricka? Svåra frågor… Det blev hur som helst en riktigt skön kväll med mingel och skön musik. Tack för inbjudan, och för plattan!

Funderar på om jag skulle skriva lite om Shell nu, så kanske det snart dyker upp fler inbjudningar till trevliga tillställningar. :)

Affärsinspiration med #improove

Jag brukar inte här skriva om mitt jobb, men gör idag ett undantag. Jag arbetar sedan ett par år tillbaka på Crossnet med försäljning och tog idag chansen att delta i en Affärsinspirations-träff, anordnat av Improove. Konceptet var enkelt. Ett hundratal inom sälj/marknad/e-commerce/socmedia samlades för att under några timmar lyssna och inspireras av företag i branschen som gått före och lyckats med vad de sysslar med.

Onlinepizza, FaceBook, Dustin, Google och Headweb var inbjudna till att berätta hur de jobbar, ge tips på hur man lyckas (Dan från Onlinepizza berättade mest om sina misstag) och inte minst inspirera oss till att aldrig sluta tänka, testa, utveckla, förbättra och tänka igen.

Headweb och Onlinepizza var enligt mig höjdarna för dagen. Unga och idédrivna företag som tror på sittkoncept för att sedan förverkliga, förbättra och förenkla det. Riktigt inspirerande. Däremot kändes Dustin lite malplacerade. Företagets erfarenhet är beundransvärd och där finns mycket att lära av. Det jag saknade var hos dem en hunger och driv att utvecklas. De har en storhetstid bakom sig, men måste se upp innan de ser sig omsprungna av andra som vill mer.

Sammanfattningsvis en bra anordnad tillställning. Vid nästa tillfälle, om det blir ett sådant, hoppas jag på mer tid för mingel och samtal. Jag tror att det först är när tips, idéer och påståenden får vridas och vändas på, som de får fäste och gör nytta.

Så vill du vrida och vända på vad som sagts idag, kolla till exempel in rapporterna på Twitter. Kan tänka mig att det dyker upp en del blogginlägg framöver från andra besökare.

Den beklämda killen, en folkhjälte

Efter den förra bloggposten om varningsskylten i hissen blev jag av en vän inbjuden av en vän, till att bli ett fan till ”Killen som kläms i hissen mot sin soptunna” på Facebook. Självklart tackade jag ja till inbjudan direkt. Det visade sig finnas en hel del andra hängivna fans till denna stackare, närmare bestämt 46 214 st.

Är du själv imponerad över denna hjälte till sopgubbe som skrämt slag på en hel generation? Klicka på länken, bli ett fan och bli del av denna folkrörelse.

Tweetup – en ny bekantskap

Ett par dagar en här veckan har jag befunnit mig på Europakonferensen i Uppsala. Jag och ett par kollegor från Crossnet AB har varit här som utställare, och mellan arbetspassen har det funnits möjlighet till goda möten, avkoppling och idag något för mig banbrytande. En Tweetup.

Vi är många som under konferensen twittrat om alltifrån hemligheter till mat-tips och möteskommentarer. Ämnet #ek10 har varit så flitigt använt att det under helgen kom att bli ett av de mest Twittrade i Sverige.

Så kläcktes igår idén att låta Twittrarna samlas till en s k Tweetup. Vi samlades vid given tidpunkt i våffeltältet och efter en stund hade åtminstone ett tiotal samlats för att äta våffla och prata – utan hashtags och retweets.

Det slog mig att vi är olika, vi twittrare. Men trots det – eller tack vare det – fick vi en trevlig stund.

Om det kändes nördigt? Japp. Men trevigt.

Uppdaterat: Såg nu att späm för ett par dagar sedan lagt upp en bloggpost med bilder från vår lilla tillställning. Väl värt ett besök. Finns säkert fler som bloggat om detta, förstås.

Det goda samtalet på nyhetssajten – utopi?

Nyheter är något av det bästa och mest intressanta jag vet, strax därefter kommer samtal kring och utifrån nyheter. Andra som ventilerar, ifrågasätter, vrider och vänder på perspektiven. ”Den lilla människans” (farligt uttryck numera!) tankar och kommentarer lyfter nyhetsvärdet och utmanar journalistiken till att vara skarp, välformulerad och väl underbyggd.

Dock, när jag möter verkligheten blir jag inför detta ambivalent. Nyhetssajternas kommentarsflöden till nyheterna genomsyras av cynism, raljerande och total irrelevans. Samtidigt tror jag på det goda samtalet, men undrar var jag hittar det?

Måste jag lämna nyhetssajten och istället föra samtalet med mina (likasinnade) vänner vid köksbordet, på Facebook eller på bloggen? Nej, jag tror att nyhetssajterna kan göra mycket mer, små och stora åtgärder, för att främja det offentliga, öppna och goda samtalet direkt på nyhetssajten.

Här har jag inga färdiga svar och lösningar, utan vill mest sätta ljus på frågan och hoppas på ett gott samtal utifrån detta.

Jag bumpar

Träffade idag Kalle på ett skönt företag inne i stan. När jag lämnade visitkort fick jag inget tillbaka utan fick ladda ner Bump till telefonen. Med Bump kan man bl a skicka sina kontaktuppgifter till en annan med programmet installerat på sin telefon.

Kanske något att ersätta visitkortet med. Kanske i en värld där alla använder iphone. Till dess fortsätter jag med visitkort.

Vill du bumpa med mig? Ladda ner Bump i App Store.