Tomas Andersson Wij, frikyrkan och musiken

I nittio minuter har jag nu legat på soffan och lyssnat på TAW och hans krönika över den frikyrka han vuxit upp i och den subkultur han formats av. Ni som är äldre än jag kan säkert känna igen den historia han berättar om 70- och 80-talets frikyrkomusik och vad den förde med sig – jag skulle gärna veta mer och höra fler perspektiv på vår historia. Själv har jag mest hört och upplevt ekot av det han berättar, något som får min uppväxt att kanske bli lite klarare: ”Jaha, var det därför som…”

Men framför allt känner jag igen mig i den längtan han uttrycker. Längtan efter sanning och äkthet, bortom fasader och perfektionism. Längtan efter nåden och längtan till ”det där järnet som mötte stenen och kastade iväg ett pilregn av gnistor”, som han uttrycker det.

Inspelningen är tolv år gammal och producerades för P1 Sommar 2000. Fortfarande lika aktuell. För oss alla, med rötter i frikyrkan och ett hjärta som längtar.

Finns att lyssna i sin helhet – med musik – på Tomas webbplats.

Tack Julia för tipset.

Jonathan Johansson och Rikkard Häggbom gör ny musikvideo

Jonathan Johansson är en av Sveriges bästa pop just nu. Rikkard Häggbom är en av våra främsta fotografer. Kolla in deras musikvideo ovan och lyssna in Jonathans senaste album och helt färska singel om du inte gjort det förut. Ett tips är att också läsa texterna, finns mycket att fundera över och ta till sig där.

Loney Dear, nu mest överallt

Tidigare i år släppte Loney Dear sitt nya album ”Hall Music”, ännu ett fantastiskt album från underbarnet. Som naturlig följd till det, syns han mest överallt. Här följer ett gäng länkar till bra klipp. Ett annat klipp som du kan göra är att köpa hans senaste album, eller lyssna in musiken på Spotify. Följ Loney Dear på Facebook, där dyker det upp klipp titt som tätt.

På SVT Klubbland hittar du fyra trevliga inspelningar, Violent är där en riktig höjdare … och SVT PSL publicerade nyligen en inspelning av D Major. Kolla in.

Har du egna favoritklipp från Loney Dears konserter?

Ikväll: Loney Dear

Loney Dear - Foto: Ludvig Bergander

Loney Dear intar ikväll Kägelbanan på Söder. För ett par veckor sedan släppte han sitt senaste album och som jag förstått det är kvällens konsert den sista i Sverige på ett bra tag innan hans kommande USA-turné. De reaktioner jag hittills hört och sett från de senaste konserterna utlovar succé och klassisk underhållning á la Loney Dear. Experimentellt, känslosamt och med en enorm glädje till musiken. Som sig bör.

Har du aldrig hört eller upplevt Loney Dear i högtalarna eller på scen tidigare är det hög tid. Börja med nedanstående intressanta inspelning från någon form av garage, fortsätt på Spotify och håll öga och hjärta öppet för kommande livespelningar.

Tio orsaker att älska Klagomuren

  1. Introt
  2. Syntarna i Stockholm
  3. Kentvibbarna i Centrum ger oss hopp om svensk musik
  4. Pukorna vi aldrig glömmer i Redan glömda
  5. Blommorna som nu blev ännu bättre när de får ett sammanhang i albumet
  6. Texten Under sjukhusen som får oss att lyssna
  7. Som om man ville att låten skulle ta slut? Aldrig.
  8. Horoskopets oförutsägbarhet
  9. Ingenting stort men den får mig att sjunga med
  10. Det smådeppiga med Min ljusaste röst

Jonathan Johansson och Klagomuren

Jonathan Johansson

Upptäckte just via Twitter att Jonathan Johansson släppt sitt nya album på Spotify (dock 11 dagar kvar till lansering på iTunes?). Klagomuren är titeln och jag har hittills lyssnat igenom de tre första spåren. Än så länge är det intressant och lovande! Innan jag lyssnar vidare ska jag sova några timmar.

Lyssna in Jonathan Johansson nu. Eller sov först.

Coldplay’s briljanta lansering

Coldplay Mylo Xyloto artwork LB

Om några dagar släpper Coldplay sitt efterlängtade album Mylo Xyloto, som vanligt med ett särpräglat artwork som ska skapa en igenkänningsfaktor till albumet. Till denna lansering tar de ett nytt, smart grepp för att få ytterligare spridning i sin marknadsföring. På coldplay.com kan man nämligen lägga in sina egna initialer och skapa sin personliga variant av senaste Coldplay-konvolutet att använda som till exempel profilbild på Facebook och Twitter.

Smart tycker jag, inte främst för att det är en innovativ tjänst och kan ge bra spridning, utan för att det är användbart, snyggt och väcker intresse. Det ska bli intressant att se vilket genomslag det får.

Bon Iver och Digestive-syndromet

Det finns de som skapar trender, upptäcker guldkornen och presenterar dem. Och så finns de som apar efter. Jag är en efterapa.

Ett par år efter att alla andra upptäcker Bon Iver hör jag nån på tunnelbanan prata om deras senaste album på tunnelbanan och jag söker upp dem på Spotify. Jag blir förstås helsåld och har senaste dygnen lyssnat, beundrat, läst, njutit, tänkt, youtubat, twittrat och pratat Bon Iver. Mycket bra har jag funnit och här är mina favoriter av det jag funnit på Spotify hittills.

Blindsided
Beth/Rest
Lost in the World

För övrigt säger säkra källor på Twitter att Bon Iver inte uttalas [Ajver] utan snarare [Ivèr]. Utmaningen är att majoriteten verkar hålla fast vid Ajver, varför Ivèr i bästa fall framkallar ett ”förlåt, vem menar du?” och i värsta fall en ge intrycket av att försöka veta bäst och ha koll på franska.

Kollegor jämförde det med Digistive-problematiken. [Dajdjestiv] blir brittiskt och fånigt. [Digistive] blir svenskt och fel.

Tur att vare sig Bon Iver eller Digistive blir sämre för det.

 

Loney Dear släpper nytt

Loney, Dear

Senare i höst släpper Loney Dear nytt album, som alltid innebär det längtan värt längtan. Denna gång bättrar man dessutom på längtan med att redan nu släppa ”My heart” för nedladdning. Så ladda ner, spela upp, ta in och förboka.

För övrigt verkar Loney Dear gjort sig av med det obegripliga kommatecknet mellan ”Loney” och ”Dear”. Är det för att markera att man gör något nytt, något annat? Eller helt enkelt för att lösa problemet med Spotifys värdelösa sökfunktion artist-hantering-grej?

Uppdatering: Med värdelös sökfunktion menar jag snarare hanteringen av artister. Som exempel, efter sökning på ”Loney Dear” får jag fram tre resultat på artister:

Ljungblahd gjorde Fasching

Ikväll gjorde Samuel Ljungblahd premiär på Fasching i Stockholm. Den folkkäre gospelsångaren gjorde med sin starka lineup (inte minst Lars Danielsson på bas) kvällens Fasching till en gospelkör. Han har en förmåga likt få andra att involvera och inkludera publiken genom svängvänliga melodier, engagerande texter och inte minst sin enorma glädje i musiken som kontaktskapare.

Samuel Ljungblahd

Samuel Ljungblahd

Samuel Ljungblahd

Samuel Ljungblahd

Samuel Ljungblahd

Samuel Ljungblahd

Samuel Ljungblahd

Bloggare och bjudningar

Meadowland

Vad händer när man bloggar flera gånger om ett mindre känt band? Uppenbarligen får man personlig inbjudan till en pre-release av bandets nya platta. Fantastiskt!

Igår kväll var jag och frugan inbjudna av bandet Meadowland till fest för att fira deras kommande album och deras fotografs 5-årsjubileum. Det bjöds på dricka och snittar, flipperspelen var uppställda och under kvällen spelade Meadowland i ett hörn.

Jag måste erkänna att jag var en smula nervös innan vi kom dit. Vad har man på sig? Tar man med blomma och dricka? Svåra frågor… Det blev hur som helst en riktigt skön kväll med mingel och skön musik. Tack för inbjudan, och för plattan!

Funderar på om jag skulle skriva lite om Shell nu, så kanske det snart dyker upp fler inbjudningar till trevliga tillställningar. :)

Fyrtio minuters avkoppling i en källare på Söder

Meadowland

Igår kväll gick frugan och jag till källaren på Bara Vi, där Klubb Inombords regelbundet anordnar enkla och avskalade konserter. Igår var det Meadowlands tur. Jag har nämnt dem flera gånger tidigare här på bloggen och det gör jag av en anledning. De är bra.

Det var första gången jag hörde dem live och insåg snabbt att musiken de lyckas få levande i studion lämpar sig ännu bättre i en källare på Söder. Trots vissa problem med tekniken var konserten lyckad, strulet störde inte. Skön musik i sköna miljöer i skönt sällskap. Bra stund, helt enkelt.

Nu väntar jag bara på att albumet släpps. I slutet av oktober.

På torsdag: Meadowland

På torsdag kväll hänger jag på Klubb Inombords. Av vilken anledning? Meadowland (som jag skrivit om tidigare) gör en spelning och bara ett par veckor senare släpps bandets debutalbum ”Harbours”.

Frågan är, ses vi där? Om du är tveksam, lyssna in tidigare släppta EP:s på Spotify. Så ses vi på torsdag.

Läs mer om spelningen på Meadowlands hemsida.

Höstens kanske mest intressanta skivsläpp

I oktober släpper Meadowland sin första fullängdare. Sedan tidigare finns några EPs och efter år av väntan får vi musikälskare äntligen investera i ett album.

Jag är ingen analytiker som kan avgöra vad det är för musikstil, men bra, stämningsfullt och en aning melankoliskt är det. Så håll ögonen öppna för Meadowland och lyssna redan nu in deras EPs på Spotify.

Och känner du för det, ”Gilla” på deras Fanpage.

En vecka i Tunisien

Just hemkomna till Sverige efter en vecka på Djerba, Tunisien. Det har varit goda dagar av avkoppling; sol, läsning, mat och bad. Det finns inte särskilt mycket att som turist syssla med på plats, men om man mest längtar efter solsäker semester med möjlighet till avkoppling och inte så mycket mer, är det trevligt och prisvärt.

Det blev mycket tid till podcast och böcker. Jag har bl.a. påbörjat ”Vandring till sanningen” av Wilfrid Stinissen. Tydligen en klassiker och den har börjat bra. Jag återkommer med kommentar när jag läst färdigt.

Inför resan köptes ett par album att kunna genomlysande på stranden. Valet föll på Robyns senaste samt Elefants debut. Robyns höll vad recensenterna lovade. Bra texter och skön pop. Lite för kort, men kanske meningen med tanke på närstående uppföljare. Elefant svängde förstås med sin glad-soul och tycker jag lyckas göra sin livskänsla även i lurarna. Texterna är snitsiga och rappa, men säger inte så mycket. Hoppas att de till nästa gång vågar förmedla något mer personligt än ”pannkakor med sylt på”. Jag tror att de har mer att servera än så