Årets andra bröllopsfotografering

I helgen är det dags för något av det roligaste jag vet – att fotografera bröllop. Det är vänner från Småland som gifter sig och jag ska fotografera från sista timmen innan vigseln till att festen är slut. Det blir min andra bröllopsfotografering för i år och ytterligare en är inplanerad i höst. Att fotografera bröllop är något av det mest spännande man kan fotografera, då dagen blir ett minne för livet och att min insats hjälper brudparet att just minnas den.

Bröllopsfotografering kräver en balans av mig som fotograf – att prestera och göra ett bra jobb samtidigt som jag själv är en gäst som delar och bidrar till brudparets kanske största dag i livet. Därför är jag både spänd och förväntansfull inför morgondagen!

Desigual – ett fotouppdrag med guldkant

För ett par veckor sedan gjorde jag ett fotoprojekt åt klädkedjan Desigual. I samband med sin sommarrea fick de 100 första besökarna som kom i endast underkläder plocka kläder utan att betala för sig. Mitt uppdrag var att fotografera och skicka bilder till press. Ett annorlunda fotouppdrag, helt klart. Men oerhört roligt – från idé till genomförande.

Desigual

Tre dagar i Krakow

Vi hade tänkt Paris, men det blev Krakow. Jag var där för fyra år sedan och minns en gammal och vacker stad med god mat. Krakow hade inte förändrats sedan sist och åter igen häpnades jag över hur vackert det är. Men också hur det bara några kvarter från stadskärnan är så oerhört medtaget och slitet. Jag vet inte om det ska skyllas på politik, krig eller kultur – troligtvis bär alla tre ansvar.

Slitna fasader till trots erbjuder Krakow både på väl bevarad (och viktig) historia och fin mat på mysiga krogar och caféer. Billigt är det också, så ta och boka ett lågprisflyg (förslagsvis irländskt), checka in på ett trevligt hotell och se till att ha tid för att se bortom den brustna fasaden .

Ljungblahd gjorde Fasching

Ikväll gjorde Samuel Ljungblahd premiär på Fasching i Stockholm. Den folkkäre gospelsångaren gjorde med sin starka lineup (inte minst Lars Danielsson på bas) kvällens Fasching till en gospelkör. Han har en förmåga likt få andra att involvera och inkludera publiken genom svängvänliga melodier, engagerande texter och inte minst sin enorma glädje i musiken som kontaktskapare.

Samuel Ljungblahd

Samuel Ljungblahd

Samuel Ljungblahd

Samuel Ljungblahd

Samuel Ljungblahd

Samuel Ljungblahd

Samuel Ljungblahd

Alla helgons dag

Alla helgons dag

Igår vid alla helgons dag passade vi på att åka till Skogskyrkogården, Sveriges största kyrkogård med ca 100.000 gravar. Att besöka denna enorma plats i solnedgång med tiotusentals besökare och säkert lika många tända ljus och lyktor var något utöver det vanliga. Här ovan tänder människor ljus på Almhöjden.

Ett kollektivt identitetssökande

Galenpanna

Minns ni nittiotalets partyspel Galenpanna? Du ska komma på vem du är och bara dina medspelare vet svaret. Hysteriskt och ångestladdat, men någonstans ändå avslöjande om vad vi är – identitetssökare.

Idag plockade vi fram spelet och efter första spelomgången visade sig att jag är Robinson-Robban. Känner mig trygg och bekväm med att äntligen funnit min identitet.

Fotografiska och Pieter ten Hoopen

Carolina

Förra helgen blev vi medbjudna av vännerna Anna och Elias till Fotografiska, ett nyligen öppnat museum med fotoutställningar, workshops och trevligt fika.

Den utställning som föll mig mest i smaken var ”Stockholm” av Pieter ten Hoopen. En mörk utställning som skildrar ensamhet och isolering mitt ibland oss. Inte särskilt uppmuntrande alls – men verkligt, äkta och berörande.

Min fru Carolina förknippas inte alls med ensamhet och isolering, tvärtom. Men en bra bild i samma stil som ten Hoopens.

Besök Fotografiska! Har du varit där, vad tyckte du var bäst?

Fyrtio minuters avkoppling i en källare på Söder

Meadowland

Igår kväll gick frugan och jag till källaren på Bara Vi, där Klubb Inombords regelbundet anordnar enkla och avskalade konserter. Igår var det Meadowlands tur. Jag har nämnt dem flera gånger tidigare här på bloggen och det gör jag av en anledning. De är bra.

Det var första gången jag hörde dem live och insåg snabbt att musiken de lyckas få levande i studion lämpar sig ännu bättre i en källare på Söder. Trots vissa problem med tekniken var konserten lyckad, strulet störde inte. Skön musik i sköna miljöer i skönt sällskap. Bra stund, helt enkelt.

Nu väntar jag bara på att albumet släpps. I slutet av oktober.

Idag var vi i skogen – och besegrade våra fördomar

Ljung

Jag är uppvuxen på landet. Inte med djur och lantbruk men nära natur, sjö och tystnad. Att då flytta till Stockholms förorter kan tyckas vara ett stort steg i att förändra livsstil och vardag.

Efter två år i Stockholm inser att jag på en hand kan räkna antalet gånger jag varit i skogen. Av dessa få gånger är några av dem dessutom tillfällen då jag varit ”hemma i Småland” hos vänner och familj.

Finns då inte skog i Stockholm? Finns inte naturområden där trafik och människor inte hörs eller märks? Mer eller mindre medvetet har jag inbillat mig att det inte finns. Och om det skulle finnas är det långt bort med inträde och kallas för Skansen.

Men kartan säger något annat. Vi har bara ett par minuters gångväg från lägenheten till ett stort skogsområde. Dit gick vi idag.

För att fira upptäckten plockade Carolina en bukett ljung som nu står på köksbordet. Där påminner den oss om att skogen är närmare än vi tror. Och att jag måste utmana min lathet och mina fördomar om Stockholm för att kunna njuta av naturen lite oftare.

Den beklämda killen, en folkhjälte

Efter den förra bloggposten om varningsskylten i hissen blev jag av en vän inbjuden av en vän, till att bli ett fan till ”Killen som kläms i hissen mot sin soptunna” på Facebook. Självklart tackade jag ja till inbjudan direkt. Det visade sig finnas en hel del andra hängivna fans till denna stackare, närmare bestämt 46 214 st.

Är du själv imponerad över denna hjälte till sopgubbe som skrämt slag på en hel generation? Klicka på länken, bli ett fan och bli del av denna folkrörelse.

Fotografiska förebilder

Lovisa och Erik

De senaste åren har jag ett par gånger per år fått äran att fotografera brudpar. Det är något av det roligaste som finns och jag hoppas att jag får chansen att göra det oftare i framtiden.

Ända sedan första fotograferingen har jag sett och lärt av vänner som har mer erfarenhet. Jag har fått gå bredvid, iakttagit och tagit efter vad gäller attityd och bemötande, utsnitt, komposition, bildbehandling, etc. På vägen har jag försökt hitta min egen stil och mitt eget uttryckssätt och märker fortfarande hur jag för varje gång utvecklas och vågar nya grepp. Dock, fortfarande glad amatör!

Förutom goda vänners vägledning och uppmuntran finner jag då och då guldkorn i tidningar och på nätet. Fotografer som lever för det de gör och som verkar vara födda till att göra det de gör. När man kommer över sådana finns för mig inget annat att göra än att betrakta, beundra och testa själv.

I helgen fick jag tips av en ny skön bekantskap att kolla in http://jonaspeterson.com/. Jonas Peterson har verkligen vågat ta ett nytt grepp kring bröllopsfotografering. Han har ett koncept som bygger på heldagsfotografering _på riktigt_, från morgon till kväll. Han verkar fokusera minst lika mycket på omgivning, detaljer och gäster som på brudparet och bygger på så vis upp en stämning och känsla kring varje bröllop. Där fann jag mycket att ta in och ta efter. Och som jag hoppas att jag lyckas göra mitt eget av.

Tack Mattias för tipset! Och om du som läser har nåt eget bra tips på fotograf att inspireras av, tipsa mig gärna!

De vackra tu här ovanför är Lovisa och Erik, ett av sommarens brudpar!