Jag har kommit hem

Första veckan på Handelshögskolan har nått fasen helg och jag känner mig redo att göra någon form av sammanfattning av alla känslor som jag under veckan fyllts av. Jag har just gått igenom den känslomässigt mest intensiva veckan på mycket länge och har under veckan haft svårt att se klart, men känner efter dagens föreläsningar och samtal att det börjar klarna. Så här kommer ett försök.

Handelshögskolan är enligt ryktet en fantastisk skola. Exempel som ofta lyfts fram är skolans förmåga till att skapa plattform för karriär, möjligheten att få bra jobb och på så sätt tjäna mycket pengar, skapa det unika nätverk som byggs upp med kursare, etc. Under veckan har dessa rykten bekräftats och förstärkts av alumner, föreläsare och andra elever. I denna ”hets” har två frågor smugit sig fram inom mig. Passar jag in här? Är det i denna riktning jag vill formas under de kommande åren?

Men genom bruset av hetsiga rykten och mina egna tvivel talar idag människor om andra värden i utbildningen. Kristian Luuk talar om skolans förmåga att lära eleverna se sammanhang och få helikopterperspektiv. Samma Luuk uppmuntrar också att, trots andras ifrågasättanden, våga göra det man tycker är roligt snarare än det andra förväntar sig att man ska göra. Peter Wolodarski visar oss med sitt sätt att resonera och tänka att det finns andra vägar att välja än finansbranschen. Och påminde oss om ödmjukheten. De båda herrarna verkar ha gemensamt att de inte heller riktigt passade in på skolan – den ena pratade radio och den andra bläddrade böcker i biblioteket. Ingen av dem matchar den stereotypa studenten på Handels.

Programchef Emma Stenström sticker också ut med sin karisma och sina resonemang kring andra värden i livet än att göra karriär och pengar. En mycket inspirerande kvinna som jag hoppas att vi får höra mer av.

Sammanfattningsvis känner jag mig efter veckan ändå hemma. Hemma i mångfalden bakom den stereotypa fasaden. Välkommen i den varma gemenskapen. Utmanad i myllret av engagerade människor.

Jag har en spännande tid framför mig!