Fem + ett nyttiga (och gratis!) program för din Mac

Jag får ofta frågan vilka program jag rekommenderar att man ska installera på sin Mac. Här är mina fem favoriter, som hjälper mig (och snart dig) att bli mer effektiv vid datorn. Det genomgående för dem är att de synkar via molnet till mobil och surfplatta, vilket gör att man kommer åt sitt data var man än befinner sig.

Alla är gratis att installera, några av dem har även en Premium-version med fler funktioner eller lagringsutrymme. (Av någon anledning finns programmen även för PC.)

Evernote

Hur gör du dina små minnesanteckningar och noteringar i dagsläget? Kanske på små lappar eller post-its? På händerna? I mail som du skickar till dig själv? Eller struntar du i att anteckna över huvud taget för att lita på ditt minne? Det är dags att gå över till Evernote.

Det är ett fantastiskt program för de små och korta anteckningarna i alla lägen. Snabbt och enkelt att installera. Bra kategorisering med mappar och taggar för att det ska vara enkelt att i efterhand söka i dina anteckningar. Funkar strålande på alla dina uppkopplade enheter. Börja med att registrera ett gratiskonto på Evernote.com, sen är du igång.

Dropbox

Av alla de program som jag använt de sista fem åren, är med säkerhet Dropbox det jag haft mest nytta, glädje och trygghet av. Kort sagt är Dropbox en mapp på din dator som synkar med molnet och därmed dina andra datorer (på t ex jobbet), mobilen och surfplattan. Filer som du vill och behöver komma åt var du än är ska ligga i din Dropbox. På köpet får du backup på filerna och får enkel möjlighet att dela filer och mappar med andra. Läs mer om funktionerna i mitt tidigare blogginlägg på ämnet.

Jag använder Dropbox varje dag. Snart gör du det också. Börja genom att ladda hem det här.

Wunderlist

Att göra-listor är ett enkelt sätt att få många saker gjorda i rätt ordning. Wunderlist håller ordning på dessa listor. Finns både som program att ladda ner till datorn och som plugin i webbläsaren. Enklast är att börja genom att registrera ett konto på Wunderlist.com och sedan ladda ner programmet till de enheter du vill använda.

Google Drive

Egentligen är detta inget program då den främsta användningen sker i webbläsaren. Men jag använder Drive så mycket att jag måste ta med det här.

Drive är ett mycket kraftfullt alternativ till Office-paketet som gör att du direkt i webbläsaren kan skriva dokument (Word), kalkylark (Excel) och skapa presentationer (Powerpoint). Några oerhört viktiga fördelar med Drive jämfört med ett installerat Office-paket på din dator:

• Alla dina dokument lagras och backupas i molnet.
• Flera personer kan skriva i dokumenten samtidigt. (Du anar inte hur många timmar vi sparat i skolans grupparbeten tack vare detta!)
• Du kommer åt dokumenten var du än är, även i mobil och surfplatta.
• Det är gratis.

Om du har ett Gmail-konto är det bara att logga in med det. Annars är du någon minuts registrering från att vara igång.

Google Chrome

Google Chrome är webbläsaren med kontoinloggning så att webbläsaren kan synka din webbhistorik, dina lösenord, etc, mellan dina datorer och mobila enheter. Det gör surfandet enklare och snabbare, framför allt på din mobil där du med Chrome sällan behöver skriva in hela webbadressen eller dina lösenord då det redan finns lagrat från din surfning på datorn. Ladda hem, logga in och gör Chrome till din primära webbläsare.

+ Alfred

Jakob påpekade att jag missat att ha med Alfred på listan. Jakob och Alfred, jag är oerhört ledsen för det!

Alfred är ett litet men ack så trevligt program som snabbar upp ditt dagliga arbete avsevärt. Med ett kortkommando får du upp en sökruta genom vilken kommer du åt i princip vad som helst med en sökning. Till exempel öppnar sökningen ”gmail” din webbläsare och surfar in dig till Gmail. ”wiki meningen med livet” tar dig till Wikipedia-artikeln om meningen med livet. Och så vidare. Söker i datorn, på internet och utför enklare uppgifter i ett kick. Det är dags att lära känna Alfred.

Annons

Summering av läsningen 2012

Det skall erkännas att när jag för ett år sedan gav nyårslöftet att läsa en bok per månad under 2012, var det med lika delar entusiasm och rädsla. Skulle jag äntligen lära mig att regelbundet läsa böcker istället för bara dagstidningar och bloggar? Skulle jag behöva plåga mig igenom året eller skulle jag finna glädjen i läsningen?

Efter tretton böcker kan jag konstatera att jag fann glädjen, men att vägen dit bitvis var plågsam. Ett par månader fick avslutas med heldagsläsningar i soffan, men ju mer året gick, desto mer (så när som på) daglig rutin fick jag på läsningen. Mycket var förstås avhängt på bokvalet. Bokläsningen har dessutom gjort att jag dragit ner kraftigt på nyhetskonsumtionen – både vad gäller papper, webb och TV. Läs gärna The Black Swan för goda argument om varför vi bör konsumera mindre nyheter.

Böckerna jag läst under året:

1. Good to great – Jim Collins (tipsad och lånad av PM)
2. Steve Jobs – Walter Isaacson (gåva från Crossnet)
3. En kortfattad historik över nästan allting – Bill Bryson (julklapp från mamma)
4. Outliers – Malcolm Gladwell (tips från Peter Wolodarski)
5. Matens pris – Malin Olofsson och Daniel Öhman
6. The Black Swan – Nassim Nicholas Taleb (tips från J Båge)
7. Ett hjärta större än världen – Magnus Malm (lånad av Elias)
8. Start something that matters – Blake Mycoskie (tipsad och lånad av E Olesund)
9. The tipping point – Malcolm Gladwell
10. To kill a mockingbird – Harper Lee (lånad av Elisabet)
11. Långsamhetens lov – Owe Wikström (tips av många, lånad ur pappas bokhylla)
12. Vägvisare – Magnus Malm (tips av många, studentpresent från Magnus, Alex och Lasse)
13. Google-koden – Andreas Ekström

Tack för alla tips och lån, oerhört värdefullt!

Nyårslöftet har varit ”the Tipping Point” för mina läsvanor och jag har för avsikt att fortsätta läsa åtminstone en bok per månad. Dock kommer jag inte att blogga vidare om min läsning, avser att hitta enklare och mer diskreta former för samtal om böcker. Just nu testar jag Goodreads (webb och app), vilket verkar ha slagit igenom stort internationellt men än så länge begränsat i Sverige. Appens gränssnitt är något av det sämre jag sett, men för att hitta nya böcker och nätverka om läsning verkar det vara något av ett paradis. Så registrera dig med ditt Facebook-konto på Goodreads idag så fortsätter vi samtalet där.

Gott nytt år och god fortsatt läsning.

En viktig bok om Google, men som mest skapar på ytan

Den sista boken för nyårslöftet 2012 är Google-koden av Andreas Ekström. En oerhört intressant och lättläst reportagebok som väcker intresse för att veta mer om Google. Han varvar intervjuer med kuriosa och fakta och väver in sina egna, personalens och experters reflektioner, vilket tillsammans formar en intressant berättelse.

Med ett så omfattande ämne som Google, utan att från början avgränsa frågan mer specifikt än så, är det svårt att komma särskilt djupt i en pocketbok modell tunnare. Det tenderar till att mest bli skrapande på ytan och vid flera tillfällen blir jag frustrerad över att det redan är ett nytt kapitel och nytt ämne. Först i sista kapitlet blir frågorna lite djupare, i frågor som godhet och kapitalism. Det är några riktigt intressanta sidor, men även där för få för att på allvar fånga mig som läsare.

Det slår mig också gång på gång att boken känns något inaktuell och det visar sig att boken har tre år på nacken. Att en tre år ”gammal” bok redan tenderar till att vara inaktuell och ouppdaterad säger något om Google. Och vår samtid.

Bok #12: Google-koden

2012 går mot sitt slut och mitt nyårslöfte om att läsa en bok per månad har nästan hållits. Novemberboken visade sig vara den svåraste att läsa på 30 dagar. Dock inte pga mängden bokstäver och ord, men pga mängden skarpa utmaningar omöjliga att ducka för. Den återstående hälften av Vägvisare kommer jag under december att slutföra, parallellt med årets tolfte bok.

Google-koden beskrivs av Göteborgs-Posten som en guide ”till den värld Google utvecklats till sedan grundandet i slutet av 90-talet”. Då Google blivit en maktfaktor i vårt alltmer digitalt beroende samhälle och i våra uppkopplade liv, hoppas jag att Andreas Ekströms reportage ska ge mig större kunskap om, förståelse för – och kanske respekt för – företaget som gjort världen tillgänglig för oss alla.

Magnus Malm visar vägen för ledare

Senaste veckornas läsning har utmanat mig på djupet, på många plan. Det har funnits mycket att bearbeta, mycket som har talat till mig.

Magnus Malm skriver i Vägvisare utifrån sin egen brustenhet och personliga erfarenheter, utan att för den skull bli självupptagen. När andra böcker om ledarskap tenderar att bli självcentrerade hamnar Malms fokus istället på Kristus och efterföljelsen. Oerhört befriande. Och nyttigt det självgoda i oss.

Dock har jag hittills endast läst första halvan, den del som går under rubriken ”Kallelsen”. Det var lite för mycket som utmanade för att jag skulle kunna läsa fortare och ändå ta vara på vad boken hade att säga. Andra delen, ”Sändningen”, ser jag fram emot att få läsa under december, parallellt med årets tolfte bok som presenteras imorgon.

Uppdatering 2 januari 2013:

Vägvisare måste vara (fortfarande 20 år efter första publiceringen) en av de viktigaste böckerna för kristna ledare. Detta är en bok jag kommer bära med mig länge och med all säkerhet läsa många gånger.

Kyrkan och sociala medier #socialkyrka

Igår kväll samlades ett femtiotal i Söderhöjdskyrkan och ytterligare ett femtiotal via nätet för att lyssna till Emanuel Karlstens föreläsning om hur kyrkan kan använda sociala medier.

Det finns mycket att säga, citera och bekräfta av det som sades igår och mycket är redan sagt på #socialkyrka. Här kommer ett försök till summering av några viktiga ståndpunkter som jag tror att vi behöver ta med oss som kyrka. Se det som goda argument för att bli en socialare kyrka eller åtminstone som utgångspunkt för samtal.

Då jag vill undvika att repetera vad Emanuel Karlsten presenterade igår, rekommenderar jag att först se föredraget (inte minst första timmen) som enastående tydligt redogör för hur stort sociala medier blivit. Här är inspelningen och här är Emanuels bildspel.

Allt handlar om relationer

Vi människor söker relation och närhet, mening och hopp. Att nätet har blivit socialt är därmed inte förvånande. Människor har fått fler kontaktpunkter att mötas för att dela livet.

Vad är kyrkans uppdrag? ”Vara Kristi kropp”, ”Vara en samhällsröst” och ”Bygga relationer” är klassiska svar. När jag frågar min vän Johan får jag svaret att kyrkan är ”en kollektiv gemenskap som lever i riktning av det uppdrag som Jesus ger sina lärjungar i Matt 28:18-20”, vilket också handlar om relationer.

Människans behov och kyrkans uppdrag hör ihop. Där människor är, där människan söker relation, är också där kyrkans uppdrag finns. Att kyrkan har ett uppdrag på nätet är därför en självklarhet, så länge människor är där.

Du och jag är kyrka

Vi kristna är en del av kyrkan, varför kyrkan redan finns på nätet om vi är där. Kanske missar vi många möjligheter att vara kyrka på nätet redan nu, när vi väntar på att den lokala kyrkan som organisation ska våga sig ut? Genom att checka in på Facebook när vi går på gudstjänst, twittra några funderingar utifrån predikan, uppmuntra människor som delar sin sorg, vara öppna med vårt tvivel och dela med oss av vår tro är vi kyrka. Vänta därför inte på att kyrkan skaffar en Facebook-sida.

Kanske är det också när vi människor, inte organisationen, delar våra liv som kyrkan kommer allra mest till sin rätt på nätet? Om inte annat är det en början.

Fem steg för att komma vidare

Samtidigt är jag övertygad om att kyrkan som organisation har en given plats i sociala medier, lika givet som att vi skaffade oss en hemsida förra decenniet eller hade torgmöten förra seklet. Här kommer därför fem konkreta råd för att komma igång.

1. Ta två timmar tillsammans med församlingsledarna, pastorn eller någon annan i församlingen och titta på Emanuels föredrag tillsammans. Sätt igång samtalet och skapa medvetenhet i församlingen.
2. Skriv inte i stadgarna att ni ska ha en Facebook-sida. Ha en attityd av att testa, för att se om det funkar. Märker ni att det inte funkar så är det ju bara att avsluta kontot. Förmodligen kommer ni, tvärtom, storttrivas. I så fall, fortsätt finnas i sociala medier, lägg tid och energi på det. Kanske till och med skriva in Facebook-sidan i stadgarna?
3. Lär av andra. Se hur andra kyrkor gör. Vad gör de bra? Kontakta dem och be om råd.
4. Skriv ner en vision och utforma en strategi för att nå den. Vilka vill ni nå? Vilken kultur vill ni förmedla?
5. Vad är det värsta som kan hända? Ställ frågan till dig själv och till skeptikerna. Skriv ner det och fundera på hur ni ska hantera det, om det skulle ske (förmodligen inte).

Kyrkans uppdrag förblir oförändrat men spelreglerna förändras från tid till tid. Vår utmaning är att klarare se hur vi idag kan utföra vårt uppdrag. Var och hur vi idag kan vara kyrka.

Bok #11: Vägvisare

En sjättedel av 2012 återstår och det är dags för den elfte boken av tolv: Vägvisare av Magnus Malm. En bok jag fick i studentpresent och som ofta citeras och hänvisas till i samtal och undervisning om tro, efterföljelse och ledarskap.

Två gånger tidigare har jag försökt läsa Vägvisare, men inte orkat slutföra den. Jag hoppas att jag kommande veckor får ro till utmanande läsning, nog borde november bjuda på regniga och ruskiga dagar som inte duger till annat än det?

Långsamhetens lov

Långsamhetens lov är en bok som utmanar mig. Som kontrast till ekonomiutbildningens fokus på effektivitet och optimering gläntar Owe Wikström på dörren till ineffektivitet, långsamhet och ensamhet – uttryck som blivit svordomar i en tid som präglas av motsatsen.

Utmaningen ligger också i hans poetiska språk som gärna lurar mig att förminska det till poesi eller vackra tankar. Samtidigt fungerar hans poetiska drag liksom musiken, det öppnar upp hjärtat och gör mig mottaglig för något djupare. Det jag tagit till mig, eller fått till mig, är utmaningen att våga låta livet ske långsammare och att glädjas över det vanliga.

En obekväm sanning

2006 gjorde Al Gore sin dokumentär ”En obekväm sanning”, först ikväll tog jag mig tid att se den.

Det jag känner när jag ser dokumentären liknar det jag känt när jag läst böcker på samma tema – 100 sätt att rädda världen, Matens pris och the Black Swan m fl – och det är en kombination av aha-upplevelser, uppgivenhet och helig vrede. Aha-upplevelser över tydliga och tveklösa fakta (detta måste jag bara berätta för…). Uppgivenhet över hur långt vi låtit det gå och låter det vara. Helig vrede över den politiska och samhällsmedborgerliga apati som råder. ”Varför är det ingen som gör något?! Upp till bevis nu, politiker och väljare.”

Samtidigt hopp. Hopp som får kraft av att det faktiskt är människor som gör något. Lärare och socionomer som cyklar till jobbet. Små och stora politiska beslut som blir verklighet. Företagsledare som sätter långsiktiga beslut före snabba vinster. Också hopp om att jag själv kan bidra, medverka till förändring.

Men, när klyschor och de snabba lösningarna glöms bort och allt man minns är att det var en bra dokumentär man såg och tankeväckande böcker man läste, vad händer då? Förhoppningsvis kvarstår frågan om vad jag kan göra.

Vad säger du? Vad kan jag göra? Vad kan du göra? Och vad gör du redan nu – smått som stort – för att bevara miljön och leva hållbart? Var börjar vi? Hur kommer vi vidare?

Netflix i Sverige

Idag lanserades Netflix i Sverige. En i raden av alternativ som under hösten äntligen på allvar i Sverige lanserar konceptet med att till en fast månadsavgift se så mycket man vill på film och serier. Som Spotify gjort med musiken, men nu för film.

Jag har sista åren testat både Voddler och Headweb för att slippa hyra och köpa DVD-skivor. Jag har ärligt talat inte trivts särskilt bra med dem. Ibland teknikstrul, en aning för höga priser och några klick för mycket för att det ska bli riktigt så intuitivt som jag skulle önska. Netflix tar bort spärrar och trösklar alternativa medier dras med, såsom marginalkostnad, betalningsflödet inför filmtittande, reklam, propaganda mot nedladdning, etc.

Dessutom finns Netflix som app i Apple TV (samt X-box och PS3 för er som har det), så har du en sådan kan det knappast bli enklare och billigare att se på film. Enligt mig den största fördelen jämfört med andra alternativ – det enkla och intuitiva, direkt i soffan.

Baksidan? Att det (än så länge) är ett begränsat utbud. Säkert flera hundra titlar, men med tanke på den tuffa konkurrens de möter med HBO, Filmnet och Viaplay lär det dröja innan någon av dem samlar ”allt”. Alltså, du får i dagsläget inget Spotify i bemärkelsen att ”allt” finns där.

Just nu erbjuder Netflix en gratis månad, men vill som kompensation ha dina kortuppgifter så att du om 30 dagar per automatik betalar månadsavgiften (såvida inte du säger upp på förhand, tydligen enkelt). För dig som har Spotify Premium är det gratis året ut.

Facebook like button räknar mer än bara likes

Sista veckan har jag reagerat över hur jag plötsligt fått mängder (med mina mått mätt) med likes på mina bloggposter. Från att ha snittat på ett par likes per inlägg fick jag plötsligt det tiodubbla. Skriver jag plötsligt mer relevant eller har Facebook gjort om sina algoritmer? Det visade sig vara det senare.

Facebook räknar nu inte längre bara de som klickat på en like button efter att ha läst en nyhetsartikel eller blogginlägg, utan inkluderar samtliga länkar på Facebook – publika som privata. Det som tidigare var en länk i positiv bemärkelse – dvs att jag aktivt gillar eller rekommenderar en länk till mina vänner på Facebook – har nu blivit en godtycklig siffra för hur mycket det snackas om länken på Facebook, vilket kan tyckas vara en rimlig utveckling. Om det nu hade slutat där.

Men efter lite testande tillsammans med PM och Anders insåg vi dessutom att antalet likes och kommentarer på postade länkar på Facebook inkluderas i räkneverket. Det innebär t ex att mitt inlägg om Blåsut fått extra likes för att vi i kommentarsflödet till länken på Facebook försökte komma överens om lunchrestaurang.

Någonstans på vägen förlorades relevansen.

Blåsut väcker barnens fantasi till liv

Dagligen passerar jag t-banestationen Blåsut på vägen till och från stan. Inget särskilt trevligt just där kan man tänka, men vänta tills du råkar sitta bland en skolklass med barn. Så snart det ropas ”Nästa: Blåsut” stannar barnen plötsligt upp. Någon håller andan. Nästa blåser ut. En tredje börjar vissla. Tänk hur ett namn på en tunnelbanestation kan väcka liv i barns fantasi och ge glädje åt en annars trött och facebookande tunnelbanevagn.

Så jag undrar, är det inte dags att ge fler tunnelbanestationer namn som väcker barns fantasi och glädje? Förslag: Leendet, Prutten, Fnittret och Kramen. Tystnaden vore också skönt, tänker jag.

Bok #10: Långsamhetens lov

Hittills i år:

• En bok om ledarskap
• En biografi
• En naturvetenskaplig essä
• En bok om framgång
• En om mat och miljö
• En om risker
• En om att följa Jesus
• En om entreprenörskap
• En om trender
• och så en skönlitterär

Nu är det (därför) dags för Långsamhetens lov. En bok om stress och jäkt, eller snarare om hur vi behöver stanna upp. Ser verkligen fram emot oktoberläsningen!

Ska försöka läsa långsamt.

För övrigt noterar jag att www.adlibris.com har förbättrat sin sök avsevärt. Lättare att söka, lättare att finna.

To kill a mockingbird

Den nionde boken av tolv som ingår i mitt nyårslöfte för 2012 är To kill a mockingbird av Harper Lee.

Av september återstår nu två timmar och trettio minuter och månadens bok är just utläst. To kill a mockingbird är en rörande berättelse om kärlek och orättvisor ur en nioårig-flickas perspektiv. Intressanta vinklar på hur vi behandlar varandra och bemöter andra människor, då den bedårande och brådmogna Jean Louise gång på gång ställer de obekväma och opassande frågorna som tvingar oss vuxna att bekänna färg och tänka om.

Berättelsen utspelar sig i Södern på 30-talet, men vårt märkliga beteende lever kvar i nya former och på nya sätt. Historien återupprepar sig själv.

Tack Elisabet för tips och lån!

Förtroende

Om framtidens marknadsföring handlar om relationer är förtroende nödvändigt för att arbetet ska ge resultat.

Konsumenten som via annonsen övertygas om att just det tvättmedlet löser fläckarna som andra går bet på. Förtroende. Och som sedan köper det igen. Förtroende.

Företaget som söker en underleverantör som ska leverera kritiska tjänster. Förtroende. Och som sedan fördjupar och förlänger samarbetet. Förtroende.

Pendlaren som köper 90-dagarskort till kollektivtrafiken. Förtroende. Och som säljer bilen för att tunnelbanan oftast kommer i tid. Förtroende.

Musikkonsumenten som slutar köpa musikalbum och istället abonnerar på musik via streamingtjänst. Förtroende.

Folket som ger ett parti makten. Förtroende. Folket som kräver ministerns avgång. Förlorat förtroende.

Studenterna som genom natten går till hamburgerhaket utan att först fundera på om det är öppet. Förtroende.

Vem litar du på? Varför?

Framtidens marknadsföring

Senaste tiden har en fråga ekat inom mig som jag inte kunnat släppa, varför jag vill dela den med er:

Vad är framtidens marknadsföring?

Marknadsföring har alltid handlat om relationer. Försäljning har alltid skett genom att tillgång och behov möts. Inget märkvärdigare än så. Frågan handlar därför snarare om:

På vilka villkor formas relationer i framtiden och hur kan vi utifrån dessa villkor skapa mötet mellan tillgång och behov?

Bok #9: To kill a mockingbird

Det är dags för årets första fiction. To kill a mockingbird av Harper Lee är vad jag förstått en klassiker med idel lovord från alla håll. Efter tips från både Cajsa och Elisabet – människor som jag har stort bok-förtroende för – så är det inget svårt val. Ändå är jag en aning spänd. Sist jag läste en roman på engelska var när jag läste Harry Potter på högstadiet eller gymnasiet – då som hemläxa av fröken.

För övrigt har jag under sommaren hittat ett gäng böcker jag vill läsa framöver, så det ser ut som att årets resterande läsning är spikad. Det kommer bli en bra höst!

the Tipping Point är lätt att älska, kul att läsa

Den åttonde boken av tolv som ingår i mitt nyårslöfte för 2012 är the Tipping Point av Malcolm Gladwell.

Det börjar bli lite larvigt, faktiskt. Månad efter månad hyllar jag de böcker jag läser, liksom en recensent som alltid ger 5/5. Jag får skylla på att jag fått så många bra tips på böcker och att jag i detta fall köpte fler böcker av Malcolm Gladwell efter att ha läst hans enastående Outliers.

the Tipping Point är en teori författaren presenterar och som handlar om att mycket i livet fungerar likt virus, i bemärkelsen hur saker och ting sprider sig och får genomslagskraft. En oerhört intressant tanke och ett fantastiskt sätt som Gladwell redogör för teorin på genom att prata om (1.) budbäraren, (2.) budskapet och (3.) kontexten. Genom boken får man följa marknadsföringsrelaterade, historiska och vardagliga exempel som bekräftar de tre olika faktorerna. Ett par avslutande kapitel utgår från teorin i sin helhet för att appliceras på bland annat rökning (för övrigt ett mycket intressant kapitel).

Boken är allmänbildande, vilket ger många sköna och intressanta fakta att imponera på inför vännerna =) (tack Lasse för att du står ut med mig!) och som får mig som läsare att se världen på ett nytt sätt.

the Tipping Point är en läsvärd, underhållande och intellektuell bok. Lätt att älska, kul att läsa.

Bok #8: The Tipping Point

Tidigare i år läste jag Outliers av Malcolm Gladwell. Så bra, att jag direkt beställde två andra böcker av honom.

The Tipping Point är Malcolms första bok av hittills fem och handlar om att mycket i livet sprids och får genomslag likt virus. Mode, kriminalitet, tekniska innovationer, väckelser, etc har ofta en Tipping Point, när det bryter igenom och får spridning. Imorse läste jag några sidor i introduktionen och jag är minst sagt taggad inför kommande månads läsning!

En bok om ledarskap och entreprenörskap

Den sjunde boken av tolv som ingår i mitt nyårslöfte för 2012 är Start something that matters, av Blake Mycoskie.

Boken jag just läst klart lämnar mig med ett bultande hjärta.

Första delen av boken återger den högst intressanta berättelsen om hur Toms startade och ”the tipping point”, när det tog av. Oerhört fascinerande och inspirerande. Kul att läsa om idéer som blir verklighet och får ett genomslag. Och då inte genomslag för att man satsar miljoner av investmentkapital i reklamkampanjer, utan för att idén och konceptet är rätt och tilltalar människor. Vackert när något får börja i det lilla och växa organiskt.

Sista halvan av boken handlar om ledarskap och består av några fantastiska kapitel. Inga klyschor, vackra teorier eller analyser (som också kan vara värdefullt) utan rakt på sak. Han berättar rakt upp och ner hur han tänker, vad han gör och vad han längtar efter. Hur han ser på sina medarbetare, hur de jobbar med titlar, hur deras affärsmodell fungerar, varför de inte är non-profit utan for-profit och hur han konkret i vardagen skapar en kreativ arbetsmiljö.

Start something that matters är en praktisk bok utan att för den skull bli pragmatisk. Den är lättläst och lättillgänglig och kan läsas av entreprenörer, ledare och av människor som vill förändra något.

Och jag kan garantera att du, även om du inte inspireras till att starta något ”that matters” så kommer du åtminstone vilja göra något ”that matters”.

Läs mer om boken och idén på http://www.startsomethingthatmatters.com/.

Tack @olesund för tips och lån!

Tomas Andersson Wij, frikyrkan och musiken

I nittio minuter har jag nu legat på soffan och lyssnat på TAW och hans krönika över den frikyrka han vuxit upp i och den subkultur han formats av. Ni som är äldre än jag kan säkert känna igen den historia han berättar om 70- och 80-talets frikyrkomusik och vad den förde med sig – jag skulle gärna veta mer och höra fler perspektiv på vår historia. Själv har jag mest hört och upplevt ekot av det han berättar, något som får min uppväxt att kanske bli lite klarare: ”Jaha, var det därför som…”

Men framför allt känner jag igen mig i den längtan han uttrycker. Längtan efter sanning och äkthet, bortom fasader och perfektionism. Längtan efter nåden och längtan till ”det där järnet som mötte stenen och kastade iväg ett pilregn av gnistor”, som han uttrycker det.

Inspelningen är tolv år gammal och producerades för P1 Sommar 2000. Fortfarande lika aktuell. För oss alla, med rötter i frikyrkan och ett hjärta som längtar.

Finns att lyssna i sin helhet – med musik – på Tomas webbplats.

Tack Julia för tipset.

Bok #7: Start something that matters

@olesund frågade om han fick låna Outliers. Klart att han fick! I retur lånade han ut nästa bok jag ska läsa. Kul!

Start something that matters är skriven av TOMS grundare Blake Mycoskie. Jag vet inte mycket om vare sig Blake eller hans företag ännu, mer än att jag läst deras affärsidé och hört ”snacket på stan”. Här är affärsidén.

With every pair (of shoes) you purchase, TOMS will give a pair of new shoes to a child in need. One for One.

Tack Erik för att du lånar ut boken, ser verkligen fram emot kommande månads läsning!

Hoppas att ni alla får en skön sommar, kanske med en bok i knät?

Ett hjärta större än världen

Den sjätte-och-en-halva boken av tolv som ingår i mitt nyårslöfte för 2012 är Ett hjärta större än världen, av Magnus Malm.

Förra veckan var vi i Grekland på semester, vilket gav mig extra tid (nåja) att läsa. Det gjorde att månadens bok lästes ut snabbare än vanligt och jag passade då på att läsa en bok jag lånade för ett halvår sedan av Elias.

Ett hjärta större än världen är en genomgång av Jesu Bergpredikan (Matteusevangeliet 5-7) tänkt som en vägledning i hur vi idag kan leva med Jesus som förebild. Magnus Malm har en enastående förmåga att klarsynt förstå och beskriva samhället vi lever i och samtidigt förstå hur vi kan leva som kristna och vad kyrkans uppdrag är.

Magnus Malm påminner dig och mig om vårt orubbliga värde som människa och utmanar oss samtidigt i att leva utifrån den sanningen. Det är en mycket utmanande bok som berört mig på djupet. Tyvärr läste jag igenom den för snabbt (bra betyg?) för att kunna bearbeta och ta till mig, och inser att jag behöver läsa den igen. Och igen.

Tack Elias för lånet.

…och den andra boken jag läste i juni var The Black Swan. Riktigt bra!

The Black Swan är en bok att återvända till

Den sjätte boken av tolv som ingår i mitt nyårslöfte för 2012 är The Black Swan, av Nassim Nicholas Taleb.

Ett halvår har gått. Sex böcker senare (egentligen sju, förklarar i nästa blogginlägg) kan jag konstatera: Jag har funnit glädjen och njutningen i att läsa. Nassim Nicholas Taleb är en av de skyldiga.

Den senaste månadens läsning har nämligen varit spektakulär. På så många sätt och så många plan har jag tvingats tänka till och tänka om. Mycket av det vi på högskolan, i medier och av de som vet bättre får lära oss som sanningar ifrågasätts på ett sätt jag inte visste fanns. Dock inte på ett sätt som lämnar mig förvirrad och överlämnad med nedrivna korthus. Istället lämnar författaren mig med både en ödmjukhet inför att världen vi lever i inte kan förenklas till vackra sannolikhetsfördelningar eller excel-dokument och en vilja till att våga tänka större när andra tänker mindre.

Jag ska också erkänna. Det var för mig en riktigt svårläst bok på, kanske den svåraste jag läst. Ett avancerat engelskt språk med ett filosofiskt och psykologiskt budskap som kräver ansträngning, öppet sinne och eftertanke. Däremot finns oerhört mycket humor, framför allt i hans förhållningssätt till ”dull people in dark suits” i allmänhet och ekonomer i synnerhet. Humorn i kombination med författarens oerhört djupa insikt och förmåga att tänka öppet gör boken fruktansvärt läsvärd. The Black Swan är en bok jag redan nu vill återvända till.

Tack till J Båge för boktipset.

Tre år med skönheten

Tack älskade Carolina för att du är den du är!